När allt i mitt liv är bra och jag är glad och tillfreds är det inte svårt att hålla sig ifrån godis, glass och annat onyttigt. Men så fort allt inte är sådär jättekul längre så är det svårare.
När jag är ledsen, äter jag.
När jag är arg, äter jag.
När jag är nervös, äter jag.
När jag är uttråkad, äter jag.
Skit.
Se andra bloggar om:
vikt, GI, godis och deppigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen det där!!!
När mat blir istället för nånting annat, typ.
Som idag, jag känner mig glad, peppad och mår bra - då känner jag mig helt oövervinnerlig och kan inte fatta hur jag nånsin kan ha tyckt att det är svårt att avstå från mat & gott.
Men innerst inne vet jag ju att det kommer andra dagar. Andra mycket tuffare dagar.
Men den här gången SKA jag verkligen försöka stå emot!!!
Tack för din kommentar hos mig, blev glad!
Jag vet hur det känns... Sommar, värme och utomhusaktiviteter trollar bort sötsuget hos mig, men så fort hösten knackar på går det åt skogen...
Mao har jag den svåaste biten kvar, att gå ner gick hittills som en dans!
Känner igen det där... :( Försök att vända känslan/ätsuget till att vara full-i-fan istället. Visa det destruktiva vem det är som bestämmer - ta kontroll! Kram från en annan som kämpar!
Det är inte lätt det där...
På nått viss så måste man ändra sina vanor. Att göra nått annat vid vissa situationer. Typ som att sluta röka(2 år sedan). Att stå emot är svårt....
P:S Fin blogg!
Då måste du mått otroligt bra på sistone eftersom du är exemplariskt duktig med ätandet och vikten! Är grymt avundsjuk. Kan du inte komma hem till mig och laga mat? ;)
Skicka en kommentar