Vägning igen

Jaha.
Idag var det dags för vägning igen och det blev faktiskt ett hekto neråt - men det ska jag säga er kompisar: jag förtjänar det INTE. Det har varit uteätande och godissmaskande utan dess like sen senaste veckan och jag hade inte blivit förvånad om det hade varit ett eller två kilo upp. Men det kanske kommer nästa vecka istället, såna grejor har en förmåga att smyga på en och slå till när man minst anar det. Jag får vara extra, extra superduperduktig den här veckan så kanske det ordnar sig och jag slipper bli deprimerad nästa måndagmorgon när det är dags att ställa mig på vågen. Fast om sanningen ska fram ställer jag mig på vågen varenda dag, ibland flera gånger om dagen. Jag vet att det är generalfel att göra så, men det är mitt sätt att kolla så jag inte är på väg helt åt pipsvängen.

Men något gör jag ju rätt, eftersom jag gått ner nästan sju kilo sedan vi började äta GI, Maken och jag. Jag märker på kroppen att jag har gått ner, numera köper jag tröjor i storlek L istället för XL och det är samma med byxor. En annan sak som är väldigt tydlig är att mitt knä, som har knakat och knirrat i flera år plötsligt har tystnat. Tidigare lät det helt hemskt när jag gick upp på morgonen, nu är det helt tyst!

Jag hoppas att jag kan fortsätta med det här tills jag når min målvikt (som jag inte riktigt vet vilken den är ännu, men det är en bra bit kvar) och inte ger upp för att det är jobbigt och besvärligt. För det är ju egentligen inte särskilt jobbigt, det är bara lite planering det handlar om, inget annat.

Jag har kommit igång på allvar med mina morgonpromenader, jag går minst sex dagar i veckan, oftast på morgonen men ibland blir det på kvällen då Maken kan följa med. Det är alltid roligare när man har lite sällskap. Rundan jag går är ungefär fyra och en hlav kilometer. Dessutom har jag faktiskt börjat springa lite, ja eller springa är väl fel ord antar jag, det lutar mer åt att jogga eller kanske lunka är väl det som är närmast sanningen. Men jag springer i alla fall mellan tre lyktstolpar och går mellan två och hittills funkar det bra, även om jag är helt slut när jag kommer hem. Det är fortfarande väldigt varmt och fuktigt här, jag längtar tills vintern kommer på allvar och det blir lite svalare!
Ibland kan man faktiskt se andedräkten som ett vitt moln på morgonen när man går ut, då är det härligt och friskt att vara ute.

Jag får ihop rätt OK med steg på stegräknaren, det brukar bli runt tio-tolv tusen steg per dag om jag är duktig. Maten har det som sagt varit lite si och så med under den senaste veckan men jag ska verkligen skärpa mig och se till att komma under det förhatliga 80-strecket till nästa vägning.

Lev väl till nästa gång och kämpa på!

Se andra bloggar om:
vikt, GI, stegräknare och promenad.